2014-01-02

Första inlägget 2014.

Härmed välkomnar jag er läsare till ett nytt år med nya inlägg och nya recensioner. Bloggen har under en längre tid i slutet av skedet legat inaktivt, vilket absolut inte grundar på ett borttappat intresse, snarare tvärtom. Trots mindre möjligheter att uppdatera bloggen så har jag planerat ganska mycket inför det här året. Jag har sakta men säkert börjat sammanställa ett kommande projekt vilket går ut på att samla ihop så många skandinaviska independent-filmer inom alla genrer. Min nuvarande uppgift är att hitta så många svenska skräckfilmer som möjligt och så småningom börja videoblogga om ämnet, men då min självkänsla ligger nedkrupen i en bottenlös avgrund så har jag väldiga svårt för att uttrycka mig muntligt framför kameran. Men på något sätt skall jag under året lyckas övervinna min rädsla och bli starkare rent psykiskt för att lyckas slutföra det här projektet.

Vad  vet vi egentligen om svensk skräckfilm? Denna impopulära filmkategori diskuteras det väldigt sällan om - främst för att de fåtal filmer som redan existerar giver oss en typisk melankolisk svenskhet. Den större majoriteten av svensk skräck är också tillverkad av ungdomar utan några tekniska kunskaper och ett gäng okunniga amatörskådespelare. Vad blir då resultatet av att försöka pracka på dem engelskt tal för att lyckas nå en internationell standard? Titta bara på "Camp Slaughter" eller "House of Orphans" så har ni svaret till hands. Vi är vana med att gotta ner oss i det amerikanska Hollywood-träsket med tuffa special-effekter, återupprepade handlingar och stereotypa skådespelare utan någon större utveckling. Detta för att vi svenskar är alldeles för naiva och bekväma i det som redan finns ute på marknaden och det vi redan tror skall kunna leverera igen. Vårat land saknar på så sätt självförtroende och det tråkiga är att vi inte ens investerar i en ekonomisk tilltro för svensk filmindustri. De få eldsjälar som verkligen levererar inom filmiskt yrke i detta landet inser ganska fort att det är en tuff kamp att lyckas tjäna pengar på sitt yrke, därför vänder dem sig lika fort till de storartade massorna bortom skandinaviskt vatten. Kvar står ett gäng unga regissörer och stampar som strandade måsar och kämpar sig fram trots den klena budget som de lärt sig att spara ihop från ett ströjobb vid sidan av.

Jag tycker i många fall att svenska skräckfilmer har en viss charm och jag vill med det här projektet kunna uppmärksamma det lilla som vårat land faktiskt har lyckats färdigställa och producera. Detta året kommer jag alltså fokusera på en relativt intensiv plan och utföra olika videobloggs-recensioner med uttagna klipp från varje film och jag hoppas du kommer att finna ett intresse i projektet och följa mig steg för steg.

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar