2013-12-03

Burning Moon (1992)

I Burning Moon följer vi en ungdomsbrottsling som slåss, dricker alkohol och skjuter heroin. Men en dag är han tvungen att sitta barnvakt åt sin lillasyster. Därför bestämmer han sig för att hitta på två godnattsagor som ingen annan tidigare skulle få för sig att berätta åt en yngling.







Även om det gick närmare fyra år mellan Olaf Ittenbach's debutfilm Black Past och The Burning Moon, så är det inte särskilt mycket som har förändrats kvalitetmässigt. Kameratekniken och redigering är densamma som tidigare, trots att kamerabilden har en finare och mer enhetlig bild till kontraster. Men handlingen är faktiskt mycket värre utförd till skillnad från den vi lärt oss känna från Black Past - och det gjorde mig självklart besviken.


Den första godnattsagan som våran missbrukare giver oss heter "Julias Love" och handlar om en galen mördare som rymmer från ett mentalsjukhus. Han sätter en ung kvinna i gisslan och dödar hela hennes familj. Men de blodfyllda scenerna och den slakt som tidigare hade utlovats var mildare utförd än vad jag hade förväntat mig. Jag blev besviken över att blodet inte sprutade så mycket som jag ville att det skulle göra.

Den andra godnattsagan heter "The Purity" och handlar om en präst inom djävulsdyrkan som i hemlighet går runt och dödar invånarna. Tyvärr anklagas en annan bybo för attackerna just för att han anses vara udda på grund av hans frånvaro. De återstående byborna satsar pengar och bestämmer sig för att döda honom, men vad de inte vet är att prästen har lagt en förbannelse i byn och de som mobbar och stöter ut enstöringen kommer att möta helvetets lågor med ond bråd död.


Den sista sekvensen i berättelsen handlar just om "Helvetet" och den visar oss en lång och utdragen scen på vad som händer djupt där nere. Renheten är så fruktansvärt lång att det inte är värt att vänta på de sista sekvenserna. Jag tyckte heller inte att den scenen var särskilt snyggt utförd just för att Ittenbach har valt att summera resultatet in i minsta detalj.


 

För att bedöma "The Burning Moon" ur sin helhet så kändes det hela som ett meningslöst tidsfördriv. Jag kan skryta med att jag orkade hålla mig vaken genom nästan två timmar - men det var ingen speciellt rolig upplevelse. Jag hade hellre stirrat in i en tom vägg likt en katatonisk mentalpatient och fantiserat om något fredligare och bättre. Jag är mycket medveten om att Ittenbach har en lång historia framför sig, men ur hans breda filmarkiv är detta bland det värsta jag hittills har sett.

 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar