2013-12-05

Awakening of the Beast (1970)

En dödgrävare kliver över lik i sökandet efter en kvinna som ska föda hans avkomma. Detta är den andra filmen i Coffin Joe-serien som visar hur karaktären kritiserar existerande sociala förhållanden. Filmen förbjöds i nästan tjugo år och det gick så långt att folk bad regissören att dräpa Coffin Joe och lämna skräckvärlden för alltid.






Jag hade en känsla av att jag någon gång i mitt liv skulle köpa José Mojica Marins filmer och nu har den stunden fallit sig in. Det första intrycket var inte så överraskande, även om detta utspelar sig några decennier tillbaka i tiden. Men det som gjorde "Awakening of the Beast" intressant var att den innehöll en hel del samhällskritik och sekvenser om kampen för att upprätthålla försvaret av den brasilianska censuren på 60-och 70-talet.


José Mojica Marins karaktär "Coffin Joe" var Brasiliens absolut första skräckfilms-karaktär. I denna delen ur filmserien använder han sig utav två scenarier där första sekvensen utspelar sig kring ett runt bord med en psykiatriker som diskuterar om drogmissbruk och alternativa scener för missbrukare i frågan om man kan ta LSD som en del av experimentet. Fattigdomen och fördärvet (särskilt för kvinnor i Brasilien) utforskas även. Dessa scener är för sin tid kraftfulla och vänder sig så småningom till det råa, humoristiska och det fasansfulla slaget. Det finns även en scen där i synnerhet en ung kvinna intervjuas för ett jobb som piga och föreställer sig sin framtida chef som en tyngre man som äter en tallrik pasta och ser ut som en ful Pekingnese hund.

Detta är narcissism i all sin glans. Marsin är förmodligen bland de mest egocentriska regissörer jag någonsin skådat. Han visar tydligt sin självgoda sida och avslutar det på samma sätt. Hela filmen sprutar av hyllningar till honom och det är nog ingen mer än han som tar åt sig av all beröm. Marin blev så uppslukad av sin karaktär att han började odla sina naglar för att lägga till realism till det som är i början av serien var ersätta av proteser.


Jag gillade vad jag såg, men Coffin Joe's värld är inte ämnad alla. Det är väldigt svårt att ta till sig serien om man inte är tillräckligt öppen och inte kan se det ur ett en samhällskritiskt perspektiv. Den innehåller nihilism, narcissism och för att inte tala om en rejäl moralpanik som skoningslöst bryter ut. Detta är psykedelisk skräck om kvinnoförakt, 60- till 70-talets hippiekultur och det avantgardistiska förhållandet till filmisk art-house.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar