2013-11-06

Ms. Henrik - Blue Velvet Frank EP (2013)

En radio-pophit med DIY-känsla, en full näve med passion för 90-talet och en stor hyllning till 80-talet. En androgyn vokalist med ett dadaistiskt tänk som hade kunnat platsa lika bra i ett reggae-band som ett new romantic-revival-band, och en refräng som är lika svår att skaka av sig som tuggummi i håret. Detta är provokativ och laglös politisk pop.





Ja , Okej... detta är pop-igt , svängigt och kan kanske av vissa uppfattas som lite för lättsamt att lyssna på. Men där finns så mycket mer om man bara vågar gräva sig in lite grand i ljudbilden och ge texterna lite extra uppmärksamhet. Gör man det så förstår man att där finns ett djup. Ta temat på "Blue Velvet Frank" - EP'n som ett exempel - Bara detta gjorde att jag stannade upp. Att man som artist tar inspiration från den lustgas-pundade karaktären Frank ur regissören David Lynch fantastiskt skruvade film "Blue Velvet" - Det känns direkt som ett ganska solklart tecken på att man är mer än just bara en medioker dussinartist. Artisten jag pratar om kallar sig för Ms. Henrik.

Med denna pop-konst där provokativt artisteri används som vapen, spottar Ms. Henrik lite på etablissemanget då han genom sin scenkonst påvisar att det stereotypa inte ska få stå själv i strålkastarljuset. Detta är politik mina vänner. Han gör precis på samma sätt som en ung David Bowie gjorde med sitt alter-ego Ziggy Stardust. Eller som Lady Gaga tagit på sig rollen som Popens chockdrottning i köttdräkt. Alexander Bard är ett svenskt exempel som med sina homoerotiska videos, namn på musikprojekt etc, ifrågasatt tabun med män som sminkar sig då han bl.a använt sig av barock-tema. Han väckte även ramaskri då han gick ut med att han hade gift sig med en ko.

Ms Henrik är kontroversiell precis på samma sätt som dessa tre. En kompetent musiker som säkerligen sticker ut, irriterar och stör i sammanhang där det bara finns en mall för hur saker får gå till och se ut. Konstnärer som Ms Henrik är viktiga då dom hela tiden ifrågasätter de osynliga regler och mallar för vad som är "okej" eller "acceptabelt" när det kommer till artisteri samt skapande i dom finare salongerna.


Ms. Henrik känns som finkulturens antagonist som är här för att stanna. Han utövar musikalisk civil olydnad som gör honom högst intressant och oberoende i mina ögon. Musikstilen ligger under elektronisk pop, men jag skulle vilja sätta den under "provokativ och laglös politisk pop" Det kan låta lite hur som helst samtidigt som det är svängigt på något sätt. Elektronisk och poppig anti-konst som är på framfart likt en fet käftsmäll. Dadaismen är högst levande så håll utkik efter Ms. Henrik och glöm inte var ni läste om honom först... Men bara om det var på De Aderton's blogg, såklart!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar