2013-10-20

Maskhead (2009)

Syl och Maddie är ett lesbiskt par som tar ut sina lustar genom att spela in fetisch filmer. Lyckligtvis hittar dem en massa villiga människor som vill ställa upp i deras filmer - faktiskt i en sådan mängd att de aldrig behöver oroa sig för brist på potentiella aktörer. Vad aktörerna dock inte vet är att Syl och Maddie alltid använder sig av Maskhead i en av rollerna - en stor och klumpig deformerad man som tar ut sin glädje genom att slakta människorna under inspelningen.




I kväll gjorde jag misstaget att sätta mig framför en av Toetag Pictures kanske mest sämsta produktioner genom tiderna. Detta är filmen som försöker tvinga på dig sin egna känsla av självtillräcklighet till den punkt att den bara blir pinsam. En film som definitivt INTE lever upp till sitt omtalade rykte - den visar sig istället att vara raka motsatsen. Möjligtvis kommer detta också vara en av de slarvigaste utförda recensioner jag har skrivit på en väldigt lång tid, men jag har ingenting gott att säga om Maskhead.


Jag tror att problemet jag har med Maskhead beror på att det inte finns någon kemi eller passion i produktionen. Jag känner inte den råa kraften som August Underground-trilogin bar på. Jag uppmärksammade några vackra flickor med en sämre prestanda av skådespel, några halvdana specialeffekter och utöver det - ingenting mer. Det fanns ingen substans i filmen och resultatet som kom ur Maskhead var ingenting jag förväntade mig från Toetag Pictures överhuvudtaget. Det enda jag fick var just långa, utdragna scener som förbinder sig till några måttligt blodiga mord som inte heller tilltalade mig särskilt mycket.

Jag vill heller inte påstå att Maskhead var särskilt originell, jag satt enbart och tänkte på likheten till Warren Lynch's misslyckade titel "Pony Trouble" från 2005. Det här kändes inte äkta och vad som gjorde mig mest upprörd var att vi aldrig fick ta del av någon bakgrund till själva händelsen. Vad var orsaken bakom flickornas konstnärliga vision av en ny typ av snuff-porr, och vem var Maskhead? Varför gjorde han allt som flickorna sade åt honom att göra? Alla dessa frågor och så många fler som aldrig besvarades, det gör mig tokig i huvudet.


Jag struntar fullständigt i om författaren och regissören Scott Swan var medförfattare till John Carpenter's två omtalade Masters of Horror-avsnitt. Till skillnad från dessa två filmerna så är Maskhead ett bottenskrap och ett dåligt försök till att skapa något unikt och säreget ur den extrema filmkategorin. Vad som förstörde den största delen av filmen var att teamet valde att utföra projektet med en handhållen kamera - många av dessa strukturer tog oss tillbaka till en tid då Toetag Pictures började sin filmkarriär och det är ett kritiskt fall som för oss långt tillbaka i tidsepoken där August Underground tog sig ann sina första glimtar på ett flimrigt kassettband.


Jag är inte positivt inställd till detta groteska snedsteg av extremfilm. Jag förstår mig heller inte på den goda kritik som filmen har fått, för den bjuder inte på någonting nytt och egenartat. Om Maskhead hade slagit igenom för tio år sedan så hade det här omdömet sett annorlunda ut. Men som jag känner nu så är detta ett bortslösat tidsfördriv som jag hade kunnat spendera till en bättre film. Kanske Toetags senaste film "Sella Turcica" är vad som behövs för att mina nerver skall återställas till normal standard igen? Det återstår att se.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar