2013-10-23

Laserblast (1978)

Ingen gillar Billy, han är så mobbad och utstött att inte ens hans egna mor tycker om honom. Men en dag när en underlig utomjordisk farkost kraschar på jorden, finner Billy ett vapen som gör honom mer kraftfull än någon annan levande varelse på jorden. Men tyvärr förvandlas Billy till en mördarmaskin.







Regissören till Laserblast heter Michael Rae. Detta är också den enda filmen han har tillverkat, vilket är lite synd då det på så sätt känns svårt att bedöma honom som regissör. Filmen är mest känd för sin stop-motion som gjordes av animatören David W. Allen och jag kan väl tycka att det just är "stop-motion"- effekterna och "Laservapnet" som är den egentligen grejen med i filmen.


En ung man med ett utseende som närmast kan jämföras med en "Monsterliknande-Hybrid-Besökare/Muterad-människa" med grönaktig hud, snubblar runt i öknen just precis när ett UFO sänker sig ned över honom. Två långhalsade sköldpaddsliknande varelser kliver ur och närmar sig honom. Med ett långt besynnerligt Laservapen skjuter den grönaktiga mannen mot varelserna som i sin tur besvarar med att avfyra sina egna laservapen. Mannen blir träffad, faller till marken och tynar bort. Kvar ligger endast hans besynnerliga laservapen samtidigt som varelserna går tillbaka in i sitt farkost och försvinner.

Senare i filmen möter vi den till synes alltid lika deprimerade Billy (Kim Milford) som egentligen inte gör så mycket annat än att köra runt i staden i bar överkropp och festa med några vänner. Även när han tillbringar tid med sin flickvän Kathy (Cheryl Smith), verkar han mest bara vara nedstämd. Han är en ensamvarg i ett utanförskap som han själv ej valt - en missförstådd sökare som är fast i sina egna grubblerier. Han är utåtagerande och visar inte någon entusiasm för någonting.

En dag hittar Billy en avlång laser-pistol i öknen, han blir då så överlycklig att han börjar dansa runt som en vilde med det avlånga vapnet viftande omkring sig. Detta tycks vara hans lyckligaste stund i livet. Utomjordingarna (de långhalsade sköldpaddorna), iakttar hela scenariot på en monitor från ovan i deras skepp, samtidigt som dom för en dialog med varandra på ett utomjordisk språk som inte erbjuder några undertexter. Så "om" de har en plan eller ett syfte, så finns det ingen chans för oss tittare att förstå detta.

Det långsträckta vapnet, som främst kan beskrivas som någon klon mellan en strålkastare, ett stroboskop och ett dammsugarmunstycke - ihopsatt med en 37 mm flare-launcher, eller nått i den stilen, är ett förbannat über-seriöst modifieringsmekanism hopsnickrat av någon "förstå-sig-påare" när det gäller just öh...ja... "rymdvapen" och sjuka modellbyggen (för i mina ögon säljer rymdvapnet helt klart.)


Vapnet som Billy hittar växer så småningom fast med hans arm och han räknar snabbt ut hur man avfyrar det. Vapnet verkar kunna kontrollera operatören och till och från förändras Billy emotionellt och gör saker han sedan inte minns... Värt att notera är att i mitten av Billys överkropp börjar en metallbricka träda fram utan någon egentlig förklaring. Jag har vart inne på det i tidigare recensioner, angående just hur störande det är med detaljer i filmer som man blir intresserad av, och så väntar man på en förklaring som aldrig kommer. Det är "Tidstjuveri" och tar massor av fokus från det viktiga i filmen.



Laserblast tjänar i grunden på ett litet ändamål i filmhistorien. Den tillgodoser B-films genren och ger den framtida generationen något att skratta åt. Jag tycker det finns en "Mystery Science Theater 3000"-kvalitet i filmen som skulle kunna användas som komisk underhållning även om det är oavsiktligt. Filmen kom strax efter storbudget filmer som "Star Wars" och " Närkontakt av 3:e graden" som nämns ett par gånger i filmen själv. Medan denna filmen misslyckats med att verkligen få ett genomslag i sci-fi genren så är kvalitetsaspekterna överväldigande och därmed ett bra exempel på ett projekt som aldrig borde ha gjorts.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar