2013-10-06

Ink (2009)

När ljuset bleknar och staden går i dvala dyker två krafter upp i folkets undermedvetna. De är osynliga och utför den makt som de utövar hos oss i vår sömn, de slåss för våra själar genom drömmar. Ena kraften ger oss hopp och styrka genom goda drömmar, den andra genomsyrar det undermedvetna med desperation genom mardrömmar. John och Emma, far och dotter slits in i denna drömvärld av strid, där det goda tvingas slåss för Johns sönderslitna själ och rädda Emma från en evig mardröm.




Ink är en briljant film som lyckas fånga olika genre till en fräsch och originell berättelse som är driven, meningsfull och gripande. Med små resurser har Jamin och Kiowa Winans bevisat vad diverse fyndiga och talangfulla filmskapare fortfarande kan uppnå. Ink är mer än bara underhållande, det är en inspiration som bör ge andra oberoende filmskapare beslutsamhet att höja deras självkänsla och passion i filmvärlden.


Denna filmen är uppbyggd kring ett koncept som skulle kunna liknas vid andlig krigföring. Hur skulle det se ut om de mardrömmar och rädslor som beror på det till synes imaginära spöket som lurar i skuggorna bara var en sida av en evig kamp mellan ljus och mörker i en metafysisk värld som speglar vår egen? Tänk om varje spöke bad om våra rädslor och där det fanns en förmyndare; en berättare som kämpade för att ge oss en känsla av hopp och fred genom goda drömmar? Ink visar oss detta och är på så sätt en intressant film. Den handlar om de goda som slåss mot de onda och kämpar för att ta dig och ditt sinne till platser du inte kan föreställa dig.

Det skulle vara alltför enkelt att avfärda filmen som en i grunden simpel berättelse om inhemska tragedier, arbeten, privatliv och en mirakulös obalans där fantasins ramar är ett onödigt emballage. För detta är en historia som utspelar sig i flera dimensioner och tidsramar - alla med sina egna distinkta utseenden - allt vävs samman för att skapa en övertygande, och en tidvis förvirrande berättelse där Winans omvandlar sina karaktärers inre psykologi till en engagerande filmmediet.

Detta är en väl producerad film, och huruvida man kommer att njuta av den beror på ens smak och filmiska förväntningar. Fantasy-fanatiker som värdesätter visuella spektakel över logisk struktur kommer att älska denna filmen, medan tittare som behöver ett urskiljbart högt koncept med en logisk orsak kan finna det komplicerat att infinna sig i denna form av miljö. Produktionens design är en blandning av Steampunk-modernism och Alice i Underlandet. Den skiftar ständigt i färg och ger en psykotisk redigering som suddar ut gränserna mellan dröm och verklighet. Redigeringen skapar störande och disharmoniska bildspråk och ingjuter en rörelse av mystik och tvetydigheter, på så sätt är den väldigt surrealistisk.


Jag kan förstå varför vissa människor har svårt att förstå sig på filmen. Varje scen försöker tillbringa ett känslomässigt slag i magen, men jag föreslår att inte försöka tänka för hårt kring de mindre detaljerna som filmen innehåller. Det övergripande budskapet visar sig ganska tydligt i slutändan och till skillnad från några av de specifika detaljerna, så är den inte svår att förstå sig på.


Jag beskriver sällan filmer som vackra, men Ink är vacker, både visuellt och historiemässigt. Den rekommenderas inte till alla, men jag tycker ändå att den förtjänar en chans. Det är ett bra exempel på vad oberoende filmskapare kan göra på en begränsad budget med en stark berättelse som berör på ett mycket positivt sätt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar