2013-10-12

Gutterballs (2008)

Gutterballs utspelar sig i en bowlinghall där två rivaliserande gäng slåss om en av tjejerna. Kvällen urartar i total kaos och det slutar med att ledaren i ena gänget förödmjukar henne. Senare på kvällen hämnas pojkarna genom att utsätta henne för en brutal våldtäkt. Dagen efter är det dags för bowlingturnering där båda gängen kommer att slåss om sin titel. Spelet börjar och först verkar allt okej, men snart dyker ett nytt namn upp på topplistorna. Någon som kallar sig "BBK" slår strike efter strike och märkligt nog vet ingen vem BBK är, och nu försvinner deltagarna från båda lagen en efter en, på ett mycket brutalt och effektivt sätt.


Detta är inte första filmen av den kanadensiska regissören Ryan Nicholsons. Men detta var den första filmen ur hans arkiv som jag såg och med detta visade han att han är en duktig filmskapare och imponerade på mig med "Gutterballs". Filmen har fått mycket kritik, så jag tror att det ligger en viss hatkärlek bakom denna titel.


Filmen flirtar friskt med 70-talets rape'n'revenge filmer och 80-talets slasher-klassiker och Ryan Nicholson lyckas där Neil Marshall, Quentin Tarantino och Robert Rodriguez misslyckades. Ni som motsäger mitt uttalande och nekar den diskreta  80-tals känslan kan inte ha sett en enda slasher-film från det årtiondet. Öppningssekvensens funktioner giver oss klara känslor kring allas vår kultfavorit ""Sorority Babes in the Slimeball Bowl-O-Rama". Vi får disco och 80-tals musik, korta kjolar, transvestiter, dåliga skämt och en rökmaskin som vet när människor närmar sig gränden. Gutterballs förkroppsligar essensen av 80- slasher med en viss exploatering.

Detta är en initialt stark film och börjar måttligt upprörande med en våldtäkt-scen som är minst lika utdragen som scenen från den franska filmen "Irreversible". Jag tyckte att denna våldtäkten var svårare att genomskåda - den var så mer än bara brutal sex - den visade en realistisk aggression och hur otäcka vi män kan vara i samband med alkohol. Men filmen tar trots allt en mycket mer positiv vändning när det börjar bjudas på bra musik och en fantastisk och galen mördare.


Jag gillar hur Ryan Nicholson använder en trevlig twist som pendlar mellan det allvarligt aggressiva och det löjligt roliga ur en mörk och bisarr syn. Gore-effekterna varierar från bra till smärtsamma med kreativa avlivningsmetoder som är roliga att titta på. Filmen är mycket professionell utförd och skådespelet är mer än över genomsnittet för denna typ av film.



Om du är en person som blir "kränkt" av nakenhet, sex och våld, då kommer du med stor sannolikhet inte uppskatta den här filmen. Men till resten av er rekommenderar jag den. Ryan Nicholson hade uppenbarligen inga avsikter att göra en seriös skräckfilm och det är intressant att se hur vissa människor inte kan förstå det utifrån den kritik som filmen har fått.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar