2013-09-23

Un Chien Andalou (1929)

I prologen ser vi Buñuel stå och skära upp ögat på en kvinna. Sen hoppar vi åtta år i framtiden. En man faller av sin cykel och  tas hand om av en kvinna. Vad som följer är en orgie av bisarra illusioner. När hon avvisar honom börjar det krypa myror ur ett hål i handen på honom. Han uppsöker kvinnan och klämmer henne på bröstet, som plötsligt förvandlas till en naken rumpa. I en serie märkliga bilder möts det banala och det bisarra. Det här en surrealistisk kortfilm som Buñuel gjord tillsammans med Salvador Dali.




När man ändå är på jakt efter surrealistiska filmer så kom jag tänka på en av de viktigaste filmerna i filmhistoriens genrer. Luis Buñuel och Salvador Dali var två surrealistiska herrar som undersökte den surrealistiska effekten i slutet av 1920-talet. Tillsammans gav de bilder av excentriska krafter utifrån sina egna drömmar. Den surrealistiska rörelsen tog form på platser som Frankrike och Spanien, där den blomstrade under en tid innan den totalt föll samman under 30-talet. Un Chien Andalou är ett bra exempel på vad som gjorde den surrealistiska rörelsen så  uppmärksam. Dali konstruerade bilder med sociala och symboliska betydelser, medan Buñuels kunskaper skulle bli mer abstrakta som han senare började behärska som eget hantverk.


Surrealism har aldrig varit så här roligt att titta på. Buñuel var nog besviken över detta verk med tanke på att den var avsedd för att provocera - Men genom åren drog den med sig en hel flock av fans. Jag är bland folkmassan som dyrkar detta konstverk.

Jag trodde att åren filmen hade på nacken skulle dra ner betyget avsevärt, men så var inte fallet. Filmen är bland annat känd för sina välgjorda och visuella effekter av kroppsstympningar. Specialeffekterna är riktigt bra framförda för att karakteristiskt vara utförda på 20-talet. Det som gör filmen så spännande är att den är fylld med så många bilder, likt en instinktiv mänsklig rädsla för anarki, och det skulle inte hjälpa att försöka pussla ihop filmen på samma sätt som att stirra på en 3D-bild. För jag kan inte säga att jag förstår något av denna films handling. Du kan analysera den tills du får hjärnblödning. Det är inte möjligt att se det på något konventionellt sätt och den som säger någonting annat försöker bara driva sina egna undermedvetna massor till dig.


Denna kortfilm chockerar betraktaren och utgår från den dvala som Buñuel belyser ovan. Freudianskt bildspråk, amorft utrymme i tid och rum, och absurdistisk humor som kombineras i denna utdragna parningsritual mellan en förvirrad cyklist och honan han bedriver. Kan vara de mest uppfinningsrika femton minuter någonsin. vad mer behöver jag säga ? Det ligger inte mycket i vägen för betydande film där karaktärerna endast existera som impulser och symboler.


Är du intresserad av surrealistisk konst tycker jag att du ska se den, det är en fjärdedel av upplevelse du aldrig kommer att glömma. Den har ett väldigt fint foto och det är en kul filmidé. Det är en av de mest missförstådda konstverk som någonsin har gjorts offentliga, och är möjligtvis den mest kända kortfilm genom tiderna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar