2013-09-25

Trash Humpers (2009)

Här får vi följa en liten grupp äldre sociopater i Nashville, Tennessee. Det ligger ingen handling bakom, men jag tror att tanken med filmen porträtterar bilden av äldre människors syn på ungdomar och anarki. Vi möter pensionärer som knullar med soptunnor och suger av olika typer av växter, dricker alkohol, skrattar och berättar meningslösa anekdoter och förstör samhället. Om det är tänkt att visa en svag bild av demens är svårt för mig att sätta finger på, men barnsligt är det i alla fall. Pensionärer som lever i anarki.




Harmony Korine har som regissör under åren gjort storslagna titlar som Gummo och Julien Donkey-Boy. Och om man tänker sig in i hur dessa filmer är uppbyggda så är Trash Humpers inte långt från den ordinära stilen. Jag hade länge sett fram emot Trash Humpers och nu när jag gjort det så återstår den stora frågan: Var det som jag hade förväntat ? .... HAH .. Det är för mig en enorm utmaning att svara specifikt på en sådan fråga när det kommer till Harmonys filmer i det stora hela, men....

Jag gillar att Harmony har lagt in sex som utgångspunkt i showen. Nu vet jag dock inte om någon i verkliga livet tänder på att knulla med soptunnor? Förhoppningsvis är det bara en del av den mörka humorn som framträder. Men vi är enade om att dendro- och koprofili faktiskt existerar som erkända parafilier, och även några av dessa sexuella termer tas upp i Trash Humpers.


Filmen började som ett hobbyprojekt. Harmony gick ut sent en natten och klädde ut sina assistenter med olika masker som såg brännskadade ut. Han lät dem vandalisera olika saker medan han fotograferade dem med den värsta möjliga kameran han kunde hitta. När bilderna kom ut tyckte folk dem såg så skrämmande ut och han började då tänka: " - kanske detta kan bli ett filmprojekt? " Sagt och gjort, filmen tog fyra månader att spela in från startpunkten till filmpremiären. Harmony använde sig utav en enkel handhållen-kamera och ingen redigering var inblandad överhuvudtaget. Vi får se när han trycker på STOP-knappar, spolar fram och tillbaka i bandet med en kornig och bullrig effekt. Det är så skakigt, nervöst och störande att det ibland gör ont i ögonen att titta på det.

Så hur kan en sådan här spontan film ha blivit så populär? ... Det har den inte ... Jag vill personligen älska filmen, eftersom det finns en stilfull talang av dess inslag. Men jag blev bara så trött att jag ibland ville stänga av. Den är helt poänglös och full med så mycket skit att man undrar varför Harmony tillbringade den större delen av sin tid att framföra en film som denna. Men jag noterar att det råder konstnärlig lust att sätta arbetet på plats. Detta är en konstfilm, vare sig du vill tro det eller ej. Varje bildspel bjuder på någonting nytt och främmande, men samtidigt är den så otroligt repetitiv, för att inte glömma nämna Harmonys psykotiska skratt i bakgrunden.


Harmony hade vid ett tillfälle tänkt lämna filmen som omärkta VHS-band vid slumpmässiga platser för att bli upptäckta som en gåta för den intet ont anande allmänheten. Denna idé övergavs dock när en sådan utsättning av strategi skulle innebära att filmen inte skulle behålla upphovsrätten.

Jag vet inte om Harmony Korine har funnit den största inspirationen ifrån Ruben Östlunds film "Gitarrmongot" från 2004. Många scenarier är väldigt lika den filmen och om så är fallet så blir jag ändå imponerad att en svensk som Ruben har lyckats inspirera Harmony Korine.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar