2013-09-18

Syner (2009)

Något är fel. Det är den känslan tre personer, var och en på sitt sätt, inte lyckas skaka av. Första filmen handlar om en ung kvinna som blir instängd i sin lägenhet. Utanför hennes dörr yttrar sig mystiska människor som hindrar henne från att komma ut. I andra filmen träffar vi en man som ensamt befinner sig i ett hus, mannen får strax besök av sitt förflutna som börjar med ett brev från sin döda flickvän. Allt kommer härmed påminna honom om den sista stunden de två hade tillsammans... Den tredje filmen utspelar sig på ett café där en besökare ser en man med en blick så fascinerande att han bara är tvungen att ta reda på vem mannen är... till varje pris!

Efter att ha läst om "Syner" fick jag en bild i huvudet på något jag sedan länge velat skåda. Jag tänkte att den skulle ge med sig av en schizofren synvinkel - något overkligt, experimentellt, hallucinogent och explosivt galet som skulle sätta hjärnan och synen i en obalanserad virtuell karusell. Men snart skulle jag bli besviken, arg och frustrerad över det dåliga arbetet med filmen. Den grå-dåsig filtrering gjorde sig inte bra och jag kände mig redlöst trött i ögonen. Jag blev rätt utsagt besviken och skulle tidmässigt kunna roa mig genom att läsa direkt ur manus. I bokform skulle "Syner" skapa en mer obehaglig bild av konceptet och mina tankar hade gjort karaktärerna mer levande än vad dom utför sig vara i filmen.


Syner är en svensk kortfilms-antologi skriven och regisserad av Nikolaj Marquez Von Hage. Den första kortfilmen utspelar sig som en levande mardröm och det var nog detta kapitel jag minns bäst. Den gav en känsla av hopplöshet, och om jag uppfattade det rätt skall detta föreställa en postapokalyptisk tidsepok där människor har smittats av något konstigt virus. Den producerade en typisk drömkänsla där man blir jagad av något oförklarligt men aldrig riktigt lyckas slita sig där ifrån.

Den andra kortfilmen kändes inte färdigställd. Mycket av inspirationen var direkt tagen från någon japansk psykologisk skräckfilm i stil med "Ringu" och "Ju / On". Jag tyckte inte att den var särskilt originell, trots den dramatiska delen till utseende som var vackert grundat.

Den tredje och sista delen gjorde mig riktigt förbannad. Även om jag gillade fotoarbetet så var detta ett onödigt kapitell. Det känns som om det var det här regissören och författaren var ute efter redan från början. Den slutar plötsligt med en novell som inte ger oss tittare en logisk förklaring. Jag satt bara där och blev förbannad när eftertexterna började rulla.


Jag orkar inte ge "Syner" ett längre och mer genomtänkt omdöme. Den gav inte mig den upplevelse jag hade förväntat mig. Den hade kunnat leverera på en mycket högre standard trots sin låga budget. Men som jag nämnde tidigare gillade jag dess foto, men handlingen och rollprestationen hade kunnat levereras på ett mycket bättre sätt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar