2013-09-29

Lo (2009)

Justin är desperat efter att hitta sin flickvän April efter att hon kidnappats av demoner. Till hjälp använder han den sällsynta boken hon lämnat efter sig och tillkallar en demon vid namnet Lo. Justin befaller Lo att finna April åt honom. Men Lo å andra sidan tycker bara att Justin är underhållande och utvecklar en agenda för sin egen syns skull. Med lite hjälp från en annan demon som heter Jeez, förklarar dom tids nog att det finns vissa saker om hans älskade April som Justin inte vet någonting om.




Att berätta en historia från ramarna ur en demonisk cirkel kan verka som ett seriöst riskabelt filmval, men regissören Travis Betz tar den chansen och utför det på ett mycket sakkunnigt sätt. Det finns så många aspekter som är briljant ihopsatta i denna minimalistiska film. Det är en av de sällsynta filmer som har förmågan att trampa i flera genrer samtidigt och inte eftersträva iscensatta regler eller konventioner om något specifikt exklusivt. Det är verkligen svårt att klassificera denna pjäs i någon specifik genre, men jag antar att den faller i skräck på grund av sin mörka natur.


Jag blev grundligt överraskad av denna film. När jag märkte att filmen inte skulle lämna några rum, blev jag kort sagt lite orolig. Sedan kom de teatrala elementen som tack och lov främjade min osäkerhet. Skådespelet var utmärkt blandat med de dramatiska aspekterna av ett scenframträdande med en riktigt trevlig independent-charm. Sarah Lassez var imponerande i sin skönhet som April. Hon var udda, bisarr och oerhört karismatisk att titta på, medan Ward Roberts i rollen som Justin gick lite väl over-the-top i några komiska scener, men det slutliga romantiska ögonblicket kanske är den största effekten i hela filmen och den skall icke dömas.

Filmens visuella effekter var snygga utan att vara alltför artistiska. Användningen utav levande färger i flashback-illusionerna fick en djärv kontrast med de dystra mörka nyanserna av grått och svart i den omgivande brännpunkten av filmen. På ett sätt tycks hela filmen betona ett konstgrepp i motsats till realism. Svärtan i den mörka lägenheten kring de levande ljusen och pentagrammet är liksom ingenting så mycket mer än en black-box på en teater med en spotlight som fokuserar sig på karaktärerna.


Det är fantasifullt, tankeväckande, visuellt tilltalande och otroligt uppfriskande att se en så här annorlunda syn på filmskapande. Detta är en film som är fängslad i klaustrofobiska scener som väcker en känsla av att det är en teaterpjäs vi tittar på istället för en film.


Travis Betz tar en grundläggande berättelse, lägger en mörkare twist på den, och gör det till någonting alldeles säreget och det förtjänar han en stor applåd för. Lo är inte bara en unik del av filmskapande, det är också en film som verkligen slutar upp att vara djupgående. Den är underhållande, emotionell, mörk, och upprörande på samma gång. Jag älskade den här filmen och jag tycker att den slutliga produkten är ett sant konstverk. Ni som fascineras av teater, kärlekshistorier, mörka komedier och skräck kommer att hitta något njutbart med Lo.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar