2013-09-19

Kaninhoran och andra barndomsminnen från Malmö (2009)

Kaninhoran är en skara samlade kortfilmer av den svenska nollbudget-regissören Henrik Möller. Den framförs som ett barnprogram för de sinnessjuka, de hjärtlös och apatiska psykopaterna som lurar där ute i mörkret. Här tar han med oss i djupet av vuxenlivet i Malmö - bland droger, kriminella, prostituerade, kannibaler, mördare, pedofiler och karaktärer baserade från verklighetens Malmö. Den värld vi aldrig uppmärksammar, men har en bredare medvetenhet av. Den smutsiga, mörka, sjuka sidan av mänskligheten som ingen vill kännas vid.



Henrik Möller hörde av sig till mig efter en tidigare recension jag gjorde av denna kortfilmssamling. Jag lärde känna honom lite mer på djupet, så ett mer utvecklat omdöme hade inte känts så dumt trots allt. Denna kortfilms-ensemble råder ett innehåll full med tragedi, skräck, hat, komedi och en liten bit av kärlek för lättnadens skull. Henrik Möller uttrycker sig mycket trovärdigt om dess dunkla och tragiska livshistorier genom handmålade konstverk. Han målar inte bara med färger och pastellkritor, han målar även med språket - Ett språk fullkryddat med melankoli och människofientliga illdåd som bara den största psykopaten lyckas framhäva. Han utför detta på ett så skickligt sätt att man skulle kunna tro att han är psykiskt sjuk på riktigt.


Malmö är med störst marginalisering en mörk och obskyr stad, där våld, droger och kriminalitet ökar för varje dag. Det är där du hittar pedofilerna, pundarna, kannibalerna, de skjutglada psykopaterna och yx-mördarna. Men framför allt bör du hålla koll på nekrofilerna och bajsätarna. Alla gömmer de sig i samma sketna stad. Detta är en verklighetsskildring av Malmö, Sverige. Vi får bevittna 23 stycken kortfilmer där hat, rädsla och kärlek är de tre viktigaste utgångspunkterna.

I de flesta utav filmerna framhäver Henrik 70-talets svenska barnprogram, i stil med Johan Hagelbäck och Horst Schröder. Han använder sig främst av tecknade serier och karaktärer som han sedan röstbelägger - men den innehåller även enkla sofistikerade bilder tagna från den fysiska miljön. Här möter vi bland andra den stora onda "Rufus", en kortfilm-serie i tre delar som handlar om en stark pappers-pojke. Vi träffar också den humanistiska fakulteten: en deprimerad groda som på grund av sin dåliga självkänsla dödar sin mamma och utföra sexuella aktiviteter med hennes döda kropp. Vi möter även "Korvarna", där Gud efter människans bortgång gör misstaget att skapa liv åt bajskorvarna - Ett metafysiskt och filosofiskt koncept som framhäver den otroliga likheten mellan människor och bajskorvar.


Under denna tiden arbetade Henrik Möller enbart med nollbudget-filmer, både med stop-motion, pappersmotiv och fysisk handling och det märks tydligt att han brinner för det. Idag har folk äntligen lyckats få upp ögonen för honom, och detta mycket tack vare media, radio och TV. Utan denna uppmärksamhet så hade Henrik möjligtvis varit den samma okända nollbudget-regissör som höll sig till den undre världen. Med eller utan framgång så är han trots det utan tvekan en av de bästa konstnärer på svensk mark.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar